Emilia har börjat med att posera nästan varje gång kameran kommer fram.
Goran och jag var ju inga höjdare på detta så vi fick hålla på att leta efter våra bollar som vi sköt bort :-).
Tillbaka på dinopark en andra gång. Den andra gången lyfte vi på blicken lite mer och kollade på det som var runt om oss också.
Barnen provade även på att springa i upplåsbara bollar på vatten på hotellet. Vi stod och spekulerade lite över vad maxvikten var men vi vart lite fega och vågade inte fråga om vi fick prova. Nu i efterhand kan man ju tycka att man var löjlig, det är ju bara att fråga. Jag som inte skulle vara så här vuxen och stel.... det är bara att inse att om jag inte gör någon förändring nu så kommer man att förbli en kärring för alltid...
Emilia, jag och Marie gick på manikyr och pedikyr och de var så himla duktiga på att göra små blommor på Emilias naglar. Till och med hennen lilla lilltånagel vart prydd med en blomma. Manikyren för oss vuxna var inte bra så det hade man kunna skippa. Emilia passade på att göra det en omgång till så att hon hade fina naglar inför hemresan.
Jag tyckte det var så skönt att få bli ompysslad så jag somnade.
Det vart inte så mycket sightseeing på denna resa utan vi passade på att kolla runt lite när vi var ute på våra andra aktiviteter men en dag körde vi en vända upp til den 45 m höga buddhastatyn som var belägen på toppen av ett berg. Den statyn kunde vi se från vårat hotell så det kändes lockande att åka dit upp. Där uppe var det en otrolig utsikt. För att finansiera bygget (det var inte färdig byggt ännu) så tog man hjälp av donationer så vi fick skriva våra namn på marmorplattor som ska pryda basen på buddhastatyn (Man fick donera 300 baht för detta). Marmorplattorna sätts sedan fast med texten fäst inåt och det känns ju roligt att vi har något som finns bevarat på denna plats även fast det inte är någon som ser det. Vi gick igenom lite vad buddhismen är för något och att man ska visa respekt för andra religioner och visa hänsyn för deras tro när vi är där. Klädseln skulle vara proper med inga dödskallar eller olämpligt tryck på. Inga korta kjolar eller linnen skulle man ha på sig. Vi fick även se hur buddhisterna gör när de ber. Barnen ville prova be men vi sa att man var tvungen att vara buddhist för att göra det, eller vi tror att man måste vara det iallafall. Det är ju liksom inte så lätt att svara på alla frågor de kommer med. Inför nästa resa som vi gör får nog Goran och jag bli bättre på att läsa in oss på kulturen i förväg så att vi kan svara på alla frågor som uppstår.
Efter buddhastatyn åkte vi vidare till ett thaiboxningsställe. Addi hade kollat upp vart det fanns och vi var intresserade av att köpa lite skydd och en paddel för Lucas. Men paddeln fanns inte och skydden var ganska dyra så vi köpte inget där.
Grabbarna provade även på träna thaiboxning på hotellet. Det var väl inte så avancerat men det är ju schysst att få röra på sig lite.
En del tuktuk åkande vart det fram och tillbaka till de olika ställen och på våra shoppingrundor för det vart en hel del shopping. Shoppandet var kul till en början men jag tröttnade väldigt fort. Jag höll på att kvävas av alla grejer och försäljarna var så jobbiga men Goran tyckte det var roligt med shoppandet och allt prutande. Jag tycker bättre om när det finns ett pris för det man ska handla och man inte själv ska behöva säga vad saker bör kosta., det blir så himla jobbigt att shoppa om man ska stå och dividera om varje grej man vill ha. Tacka vet jag shoppingcentren där det fanns fasta priser och där var det superbilligt också. Jag gick förbi skräddaren och sydde upp 3 pennkjolar i olika tyger och de sitter helt perfekt. Det kallar jag för shopping. Hade jag haft mera pengar hade jag sytt upp ännu mera....en kappa, klänningar och skjortor hade ju inte suttit helt fel :-)
