Vissa saker som man sett här under resan har skapat en del funderingar som skulle vara schysst att få svar på. Mycket blandade tankar rusar runt i huvudet.
De har bilder på kungen överallt. De verkar ganska trogna sin kung i och med de oroligheter som varit så ser man hur det är ganska många som har på sig t-shirtar där det står att de stödjer kungen. Men det skulle vara kul att få veta hur dessa hyllningsbilder och monument sätts upp. Vem är det som initierar de? Är det med privata eller statliga medel?
Ledningar hänger i en härva överallt runt om i städerna och det känns liksom farligt vart man är går. Om det stormar undrar om det får några konsekvenser då ledningarna hänger så nära alla hus.
I trafiken ser man mammor som kör moped och de har hjälm på sig men deras små barn som åker med har inte hjälm. Hur resonerar de till detta?? En annan hade ju resonerat om man endast hade råd med en hjälm skulle jag nog skaffa en till barnen, eller?? Undrar om skaderisken i trafiken är hög? Är talet för dödsolyckor i trafiken i Thailand hög?
Vad tycker thailändarna om all prostiution? Tycker de att det är ok? Det verkade liksom som att ingen reagerade på det. Jag själv tyckte ju att det var väldigt störande då det var så himla öppet och då det fanns en del barer som man var tvungen att gå förbi när man kom hem sent till hotellet. Vi fick använda oss av chokladpannkakor för att distrahera barnen så att de inte skulle se det som hände på barerna. De prostituerade verkade inte heller bry sig att man hade barnen med sig utan kom fram och erbjöd sina tjänster iallafall.
Alla thailändarna är så trevliga och de tycker väldigt mycket om barn. Vart vi än gick vart alla barnen uppmärksammade av folk. Så är det ju inte riktigt här hemma. Ibland när man ser ett litet barn i kön framför en på ICA som man får kontakt med är föräldrarna väldigt avvaktande innan de kommer underfund med att man endast tycker att deras barn är gulligt och att man bara hälsar och skojar lite med den på håll. Det är ju inte så himla vanligt att man visar att barnen är gulliga här. Det händer men inte lika ofta som i andra länder. Att ha barnen med sig på restaurang tycker jag också är mer accepterat när man är utomlands än när man tex är i Stockholm. Här verkar det vara en sån himla antibarn stämning tycker jag och hör man barn så blir folk bara irriterade.
Ja, ja....tankarna snurra och det gäller att få allt och lägga sig i huvudet nu när vi kommit hem. Hem till kylan.
Värmen, solljuset och havet har värmt oss ända in i själen och vi frågade barnen om de skulle kunna tänka sig att flytta hit och gå i skolan här och de svararde genast ja, men då ville de att hela familjen/släkten skulle flytta med.
Ja, det skulle ju vara skönt att bo så här men saknaden för våra nära och köra skulle nog bli för stor efter ett tag. Kanske man skulle kunna tänka sig att bo här under en begränsad period. Jag hade ju tidigare läst artiklar om svenskar som flyttat till Thailand under tre månader och låtit barnen gå i svensk skola där under den tiden.Hmmmmmm....
Genast börjar tankarna att snurra runt en eventuell ny resa, det är ju sån jag är..måste ha något att planera för hela tiden.
Då skulle vi nog försöka att resa mer på egen hand så att resan kan bli lite billigare. Även fast det är lyxigt med roomservice och hotellpooler och bamseklubbar så är det ju värmen och upplevelserna som väger tyngst. Om vi kan stanna där längre skulle ju den svenska skolan vara ett bra alternativ... jag försöker få Gorans uppmärksamhet men han orkar inte riktigt lyssna. Han njuter fortfarande av denna resa och säger att han absolut är på för en till resa men vi kanske ska lugna oss lite och njuta av denna resa lite först. Jag kanske får lugna mig lite innan jag lyfter frågan om nästa resa :-)
Väl hemma slås vi av kylan och mörkret och diset. Ja just det, det var ju detta som vi flydde ifrån. Men det känns inte så tungt nu även fast det är mörkt och disigt. Det solljuset som vi fått har gett oss så mycket energi så vi har nog så att vi klarar oss ett tag framöver. Det finns ju inget som heter dåligt väder, bara dåliga kläder. Dags att sätta på sig hela vintermunderingen igen. Bye-bye flipflops, vi ses igen om 6 månader.
Vill även tacka Marie, Addi, Hugo och Edvin för det trevliga sällskapet under dessa 15 dagar :-)
