Mamascorner

Det tipsas hit och dit från olika håll om hur ska man hålla kärleken vid liv och hur man lyckas med att ha ett långt äktenskap. De flesta tidningar har standardsvar för vad som ger ett lyckat förhållande.

Håll kärleken vid liv, var romantisk, var snälla mot varandra etc...

"In real life" så tror jag att dessa råd är svåra att följa och idealläget som man målar upp är svår att uppnå. Folk som inte har det så tror jag läser det och blir lite besvikna och tror att alla andra har det bättre. "Är det så" man ska vara för att förhållandet ska fungera:
-"Perfekt",
-röda rosor
-romatiska middagar

Finns det någon som har några tips som är lite mera anpassat till "the real life"? Alla har ju sina egna små knep som de säkert tycker är nyckeln till harmoni i ett förhållande.

Nu har jag bestämt mig att bli ganska privat och skriva ett inlägg om hur jag ser på mitt förhållande med min man och hur vi lyckats hålla ihop i över 17 år. Dessa 17 år har inte varit helt friktionsfria men i det stora hela väldigt bra. Under våra tonårsår hade vi det lite jobbigt för då var vi fortfarande lite för unga för att ha ett fast förhållande när man själv behöver växa och mogna samtidigt som man ska växa ihop i ett förhållande och det är inte alltid det lättaste när man är tonåring. Efter tonåren har vi nog haft det ganska harmoniskt och vi har inte haft så mycket allvarliga problem runt om oss heller så vi har väl levt i en liten skyddad verkstad.

Hur har vi då lyckats hålla ihop? Hur ser våran vardag ut? Eftersom man är två i ett förhållande så ser man ju saker på olika sätt så jag kommer att lista saker från vad jag tycker är viktigt och vi får se om jag längre fram kommer att kunna lägga in vad min man säger att han är viktigt om jag kan lyckas att övertala honom att blotta sig.

Här är 8 olika saker som vi har jobbat med och som jag tror mig ha kommit underfund med ha lett till att vi fortfarande håller ihop.

1. Respektera det faktum att man är två olika individer med två olika personligheter och helt olika behov.

2. Var tydlig i kommunikationen. Tankeläsning och "hon eller han borde veta" funkar inte!

Hur ska man krypa in i någon annans hjärna och känna samma saker och tycka samma saker. Återigen, alla är vi olika med olika personligheter och prioriteringar.

3. Sänk kraven. Ha inte så höga förväntningar. Ingen är perfekt. Vardagen tillhör också livet, allting är inte alltid roligt.

Man bråkar oftast på något sätt om man lever ihop. Att leva i ständig harmoni tror jag för min del inte existerar. Att inte få visa sina känslor som att kunna få vara arg eller visa att man är ledsen tror jag bara kväver en. Jag tror att också det är viktigt att inse att nedgångar, motsättningar och att vara deppig hör liksom till precis som framgång eller extrem lycka. Allting går liksom i cykler. Det som är viktigt här är ju att försöka reflektera varför är man deppig och varför tycker man att allt är skit. Är det för att jag förväntat mig något annat , är det för att jag blickar för mycket bakåt än framåt eller är det för att jag verkligen blir behandlad som skit. Vad gör jag för att försöka göra situationen bättre, ältar jag eller går jag vidare och tar tag i saker? Här är det svårt men man kan ju försöka ta lite input från någon som klarar av att vara ärlig i ens omgivning om hur de ser på det så kanske man kan få en objektiv syn på saker, blir man tex behandlad som skit, ja, då kanske man behöver tänka om och försöka göra något åt det.

4. Välj ut några viktiga saker som var och en tycker att man ska respektera och se till att komma överens om att ni ska hålla dessa saker.

Jag och min man har väldigt skiljda personligheter och bakgrund så vi har valt ut olika saker som den andra bör respektera och dessa saker som man lyft upp som extra viktiga är liksom heliga. Det är saker som man kanske inte vill att någon annan ska veta och då gäller det att man håller det privat. Det kan vara saker som man vill lyfta upp tex att "gör inte så här för då blir jag verkligen ledsen". Dessa saker är extra viktiga att respektera även fast man själv inte skulle bry sig om den andra tex gjorde så till en. Övriga små saker som man tycker att man kanske inte gillar eller tjatar om det är liksom inte lika viktigt. Det är bara bra och önskvärt om man respekterar det också men det är inte dödsallvarligt. Det är bra för en själva att inse det också och tänka till om man märker att man står och gnatar över saker som kanske egentligen är småsaker.

5. Visa uppskattning och bry dig om de små sakerna som kanske egentligen betyder något mer än kanske än en romantisk middag ute på krogen på tu man hand.

Tiden för tillfället kanske inte räcker till för såna saker eller det kanske kräver mer energi än vad det ger. Visa uppskattning genom att ge lite omtanke istället. Visa även uppskattning om du får lite omtanke. Exempel, när man fått ett samtal om att man ska köra försiktigt när det är halt ute. Vissa kan uppfatta det som gnat men jag ser det som ren omtanke och uppskattar det väldigt mycket. Ett annat exempel är när man tex är jättetrött efter att själv varit uppe med barnen på nätterna när barnen varit sjuka och man får lite omtanke genom att på morgonen höra att "sov du så tar jag barnen". Efter tre nätter kanske man är ett nervvrak och tycker att man ska fan ha mer än en ynka sovmorgon men det gäller ändå att försöka uppskatta den omtanke som den andra ger. Jag för min del kan sätta ihop en hel lång lista över små saker som jag tycker det är viktigt att visa att jag uppskattar tex när jag får värma mina kalla fötter på honom när jag kryper ned i sängen, jag själv gillar inte att värma hans fötter men han står ut med att jag skickar på mina til honom. Det är kärlek :-) Hur man sen visar uppskattningen kan vara allt från ett tack, kram eller vad som helst. Bara man visar det.

6. Använd varandras styrkor.

Återigen, alla är olika. När man har barn och man lever ihop tycker jag att det är svårt om man ska dela allting lika. Acceptera istället att ni är olika, vad är ni bra på, vad är ni mindre bra på och försök att dela upp ansvaret så istället så tror jag att man lättare kan samarbeta med varandra. Samarbete tycker jag är ett nyckelord speciellt när man är en familj.

7. Få en insikt över att man kanske inte alltid har satt upp gemensamma mål utan bara tror det.

Vem är det som egentligen satt upp målet som man försöker uppnå? Vem är det som drivit på för att resan ska bli av eller för att vi ska få vårat drömhus eller drömbröllop? Här är det lätt att man tar ett mål som man själv tycker är viktigt och den andra parten bara hänger på eller blir liksom tvingad att hänga på. Och tror man att det är ett gemensamt mål bara för att den andra parten är med på det och sen bygger man upp förväntningar efter det. Sånt brukar alltid leta till massor med tjafs och besvikelse. Även fast det inte direkt blir massor med tjafs så inser man när man ser på det på ett annat sätt att man sätter sina egna behov långt före den andras och egoismen tror jag kan ta död på en del kärlekstrådar. Jag brukar ha våra resor som mål men har insett att jag blir väldigt besviken när jag inte ser samma engagemang från min man som jag har. Vi hade ju satt upp detta som ett gemensamt mål, kan ju jag tycka, men här har jag upptäckt att det är mitt driv och vilja att resa som gjort så att vi har det som ett mål. Det är klart att han också vill ha semester men samma engagemang kan jag inte räkna med från honom och när jag pushat på att jag tycker att han bör ha samma engagemang så tror jag att egobeteendet tar liksom död på något. Så här ringer jag i en liten varningsklocka. Man vill ju inte stå där stolt över att man uppnått sina mål och sen får man stå där själv eftersom att den andra inte alls har haft samma prioriteringar.

8. Stötta varandra i ens drömmar som man har.

Även fast den andra parten har drömmar som inte kan tyckas vara rimliga är det viktigt att man känner att ens partner stöttar en. För inte över en massor med negativa tankar eller energi om den andras drömmar. Detta tror jag kan också stöta bort en från varandra om man inte känner att ens partner vill att man ska uppnå något som man själv vill genomföra. Genom att visa att man stöttar varandra så tror jag att man kommer varandra närmare.


Jag inser att mina inlägg är svårlästa och när man bara skriver ur sina tankar och inte sitter och skriver rent det som ett arbete eller leverans så kan det bli lite osammanhängande. För er som orkat läsa ändå hit måste jag säga bra jobbat.

Vad tycker ni? Har jag valt ut några grejer som ni känner igen er i? Vad tycker ni är det som är viktigast? Har ni några reflektioner i hur ni gör för att hålla kärleken och förhållandet vid liv eller har ni några saker som ni vet kanske kan vara riktiga kärleksdödare?