Mamascorner

Goran var tvungen att jobba över idag och jag var på kurs och kom inte hem förräns vid kl 18.30 så han var tvungen att fråga sin pappa om sista minuten hjälp med att hämta barnen från skolan.

Som tur var kunde han göra det så barnen åkte hem till de. De hade jätteroligt där, men det som var synd var att Lucas missade sin Taekwondo träning och det är bara några veckor kvar till graderingen + att han varit borta en del på sistonde pga av att han varit förkyld. Så han har en del han behöver öva på hemma nu.

Under alla år är det alltid jag som varit den som jobbat övertid och Goran har ju väldigt sällan haft något som bara måste vara klart som gjort så att han måste jobba över och då har ju han fått rycka in och hämta de på mina tider. Men nu när han börjat på det nya jobbet så har det blivit helt annorlunda. Undrar hur det kommer bli då jag måste börja kliva in för honom om han inte kan hämta på sina dagar.  Man kan ju tycka att det är min tur att ta den biten nu men jag känner på mig att detta kommer att bli en tuff omställning för mig då jag oftast har en massa möten och är inbokad på eftermiddagarna de dagar när jag inte hämtar, så det kommer nog inte flyta på helt friktionsfritt om jag känner mig rätt. Det kommer nog att bli en hel del tuffa förhandlingar om vems deadline eller uppgifter som är mest kritisk. Helt sjukt eller hur. Det är klart att barnen alltid går först, men det blir oftast en del förhandlingar när inte barnen hör om vem som ska hämta, lämna eller VAB:a.

Idag fick jag även lite ny info om hur de framtida planerna är gällande antal anställda hos oss. Chefen ringde oss som var på kursen för att informera. Det är ju en del besparings och effektiviseringskrav och långsiktiga planer som har satts och som vi ska följa men eftersom jag var iväg idag och hade liksom lite distans till jobbet började jag faktiskt tänka på om det inte började bli dags för mig att ta mig i kragen och söka något annat.  Jag har ju ändå jobbat på samma företag i 13 år så det är nog dags, men det är svårt eftersom att jobbet blivit en del av mig. Det är svårt att se något som liksom skulle vara roligare än det jag gör idag. Dagligen står jag för nya utmaningar och varje dag kommer det in nya problem som måste lösas. Att kunna få använda mina problemlösningsfärdigheter, mina kunskaper, få möjlighet till att vara kreativ samtidigt som jag lär mig nya saker hela tiden är ju något som jag går igång på. Allt detta samtidigt som jag känner att jag är med och påverkar och skapar resultat.  Det blir ju svårt att slå. Får nog börja nätverka lite för att se vilka typer av jobb som skulle kunna vara intressanta för mig och börja blicka över horisonten. Prova söka kan man ju alltid göra.