Mamascorner

I lördags satt Lucas i soffan och tittade i våran almanacka. När jag gick förbi såg jag att han såg lite ledsen ut. Jag frågade honom var det var och han sa att det inte var något. Eftersom jag såg att hans ögon var tårögda frågade jag honom var det var igen och han fortsatte och sa att det inte var något. Då frågade jag honom om det hade något att göra med hans födelsedag och göra och då sa han att han undrade om det skulle bli något kalas i år, han tyckte att det verkade som att alla glömt bort honom. (Jag nämnde ju tidigare att vi under några år firat hans födelsedag på hans namnsdag den 18/10 istället för på julafton). Tårarna rann ned för hans kind men han ville inte visa att han var ledsen.

Då kände jag mig som världens sämsta mamma. Jag har hållt på och pratat över huvudet på honom och han har inte lyckats lista ut när vi tänkt att fira honom, det kan jag förstå för vi hade ju inte riktig bestämt oss.  Vi har nu bestämt oss för att vi ska fira honom nästa lördag och han vart jätteglad. De brukar ju vilja ha en liten nedräkning inför födelsedagen.

Barnkalaset kommer vi nog att fixa efter höstlovet för det är så många som åker bort från nästa helg.
Som tur är så är ju Lucas så förstående men jag tror att denna dag kommer ändå att sitta kvar i bakhuvudet som det året när mamma glömde bort hans födelsedag.