Mamascorner

Har varit på jobbet mellan kl 07.15 till 20.10 idag. En hektisk dag med en snabblunch samt många timmar sittande stilla framför datorn. I feel like shit. Har under natten endast sovit totalt ca 4 timmar pga av att min dotter är sjuk och jag började redan fundera på natten över hur jag ska försöka lösa en eventuell VAB:dag under veckan. Idag har min man varit hemma men imorgon är det min tur att vara hemma.

För att inte försena några av mina uppgifter har jag idag sett till att försöka jobba igen morgondagen. Pulsen har varit hög hela dagen och jädrar vad effektiv och duktig jag har varit. Allt för att inte försena något. En del förhandlingar har även hållts i telefonen under dagen med min man. Förhandlingar där mina icke moderliga sidor kommer fram och försöker pusha på om "är hon verkligen så dålig, tror du inte att hon kan gå till skolan imorgon". Jag hör hur hon hostar och låter kraxig i bakgrunden men tänker att alla andra barn går väl omkring och är snoriga under denna period på året. "Jag har ju så mycket att göra", den här stela, seriösa personen har kommit fram igen. Den som jag inte vill vara.

När jag äntligen kommer hem och pussar barnen godnatt och ser hur förkyld, snorig och hostig hon är kryper moderskänslorna fram igen. Jag får en stor kram från båda och min dotter gosar in sig hos mig och säger att hon saknat mig hela dagen. Jag erbjuder mig att läsa en saga för båda men min son tycker att jag ska gå ned och äta middag efter att ha först frågat mig om jag ätit. Återigen mjuknar jag och jag känner mig mer avslappnad. Dom är ju så underbara. Ytterligare små guldkorn som man ska ta vara på. Ren och ärlig omtanke från så små barn. Jag går ned för att äta och är nu lite ledsen över att jag inte prioriterade dom och kom hem tidigare.

Tur är att jag nu skriver om detta och inser att jag måste ta tag i detta. Även fast mitt jobb är roligt så gäller det att hitta balans så att det inte tar upp all min energi.

Istället för att känna mig ledsen och som en dålig mamma ska jag nu istället försöka vända denna dag till något positivt. Det första jag ska göra är att gå till min man och säga hur mycket jag älskar honom och barnen. Jag ska även säga att jag gladeligen är hemma och tar hand om våran dotter imorgon.

Är det någon som känner igen sig, inte kommer ur sitt ekorrhjul eller kanske redan lyckats komma ur den så skriv gärna till mig. Jag tar gärna och lyssnar på andras erfarenheter.