Han såg lite nervös ut inför dagens klubbmästerskap i TUL (Mönster).
Men mest nervös var nog jag. Man vill ju att det ska gå bra för alla de små barnen. Mellan 20-25 barn var med i denna gren. Goran, Zakk, Emilia och jag satt och höll våra tummar i säkert 30 minuter och det var verkligen superspännande.
Tävlingen var en utslagstävling och Lucas avverkade fyra matcher med galans. De flesta var ganska nervösa och jag förvånades över hur oberörd han var av nervositeten. Han visade att han var självsäker, lugn och cool och han var verkligen superduktig. Det var så kul att se våran lilla kille verkligen ge järnet. Förra tävlingen som han var med i fick han brons i Tul och rörelserna gick i världens speed för att han var så nervös. Men denna gång var han lugn och sansad och supertaggad.
Alla barnen var jätteduktiga under tävlingen och särskilt de allra minsta, de är så gulliga och modiga som går upp och tävlar även fast de är lite förvirrade och nervösa. Det skiljer ganska mycket i åldrar i denna grupp och jag gissar nog att den äldsta är runt 11-12 år medans de minsta ser ut att vara runt 5-6 år.
Till slut var det dags för finalmatchen. Där gav han verkligen allt och han visade mer kraft i rörelserna än vad han gjort tidigare och vi var så fokuserade på Lucas så vi tittade bara på honom och glömde bort hans motståndare så vi hade ingen aning om hur det hade gått för motståndaren. Spänningen var olidlig inför domslutet.
Tills slut lyfte domarna Lucas flagga och han vann!!
.
Prisutdelning.
Zakk, Emilia och Lucas med guldstatyetten.
Vilken kväll, trodde inte att man kunde bli så nervös och få så mycket adrenalin av att titta på en barntävling.
Avslutade kvällen med att minifira lite hemma hos brorsan. Pizza för barnen och lite kladdkaka :-)
