Mamascorner

Idag satt vi vid matbordet och diskuterade valet. Vi gick igenom vilka partier som finns, hur deras "märken" ser ut och hade allmänna diskussioner om det demokratiska samhället. Lucas håller på att jobbar en del med det i skolan och Emilias klass har precis börjat prata lite lätt om demokrati. Lucas började berätta om deras grupparbete där varje grupp är ett parti och där dom skulle diskutera lite samhällsfrågor. Han ville driva frågorna om att Euro borde ersätta kronor för då får man hålla på och räkna om valutan(han älskar matte). Han tyckte även att det viktigaste är att man borde satsa pengar på forskning så att inte den där kometen kommer förstöra jorden om 172 år (något som jag läst för dom från typ illustrerad vetenskap, detta ångrar jag stort för nu tror han att världen snart ska gå under). Efter att ha lyssnat en stund på barnen började jag berätta om mina egna åsikter och om vad jag tycker om alla valfrågor och löften som partierna lyfter fram.

Jag tycker inte att man bara ska gå in och sänka skatterna (förutom för pensionärerna) utan att vi ska börja med att försöka använda pengarna på rätt sätt. Använder man pengarna på rätt sätt kan man sen, efter att ha fått ordning på allt, få ett överskott. Med hjälp av det överskottet kan man sen sänka skatten. Vi ska satsa på att försöka ta hand om vårt folk så bra som det går. Inga mera nedskärningar där man går in och tittar på siffror på ett papper och bara tar bort poster och tror att allt ska bli bra tills dessa att det gått så långt att det blir någon katastrof någonstans med oskyldiga människor som drabbats. Jag berättade om dom nedskärningar som görs på skolorna på bekostnad av elevernas trygghet och utveckling, nedskärningar på ålderdomshem där gamlingar sitter inlåsta efter att personalen gått hem eller knappt får någon mat, psykpatienter som inte får någon vård, sjuka människor som blir utförsäkrade fast dom har cancer. Allt detta för att det är någon som styr i pengarna inte har rätt information om vad pengarna behövs till eller hur avsaknaden av pengar påverkar.

Varje "enhet" skulle drivas som ett företag där man försöker jobba målorienterat och resurssnålt. Man bör ta kunskap och ideer för förbättringar från dom som är anställda i dessa enheter och då tror jag att man kan hitta stora möjligheter till att göra stora förbättringar utan att man ska behöva förbruka mer pengar. Jobba Lean.

Se till att att man har koll på sina utgifter, jag kommer exempelvis ihåg debatten som fanns för några år sen när man beställt virvlat vatten i små vialer för 100000 kr till personer i riksdagen då någon påstått att det skulle ta bort strålningen från skärmarna och att man skulle må så mycket bättre. Sånt får man bara inte lägga pengarna på när det i en kommun exempelvis inte har tillräckligt med resurser för att kunna ta hand om skolelever med specialbehov. Det har funnits myndigheter som man knappt ens vet vad dom ska göra. Jag fortsatte och mala på om all slöseri som finns överallt på grund av att det saknas struktur, uppföljning om målstyrning.

Jag tog in exempel från skolan där elever kastar mat i mängder efter varje lunch och hur man skulle kunna lösa ett sånt problem genom att låta personalen i skolan komma med ideer om hur man skulle kunna minska det eller om man skulle ta in ideer från alla elever på en skola så måste kanske 20 ideer vara användbara verkligen ge resultat. Till slut kanske man får medvetna ungdomar (och även föräldrar) och ser till att man inte förbrukar mer än det som behövs. Eleverna kanske ska få det redovisat på små tavlor med antal kg som dom lyckats minska sitt slöseri. När man väl uppnår målet kanske dom kan få någon belöning om dom uppfyller sina mål.  

Jag blir så oerhört känslosam och exalterad när jag diskuterar dessa frågor så till slut avbröt Lucas mig och sa, "Varför blir inte du politiker". "Du har ju sagt att en person kan göra skillnad (kommer från tidigare samtal som vi haft)" "Du skulle ju kunna göra så att gamla människor inte behöver vara utan mat. Du skulle ju kunna se till att man inte kastar mat i skolan"

Frågan skar rakt in i hjärtat. Varför är inte jag politiskt engagerad eller varför söker/eller "skapar" jag inte ett jobb där man kan få arbeta med något sånt. Jag bara sitter och tycker och gör inget annat än diskuterar och försöker rösta på det som mest passar mig själv eller på det parti som känns som att de har mest kompetenta politiker och då är det ju endast dom politiker som är i toppen och som man känner till. Jag läser nyheterna följer några debatter och tar lite tester på nätet om vilket parti som skulle passa bäst. Jag kan ha vilda diskussioner över "hur kan man göra något sånt" eller "varför gör man inte så här" men än så länge har jag inte gjort något för samhället. Vad ska jag svara på Lucas fråga??

Jag sa "Om jag skulle vara politiker skulle jag behöva jobba hela tiden och inte ha så mycket tid för er för det finns så oändligt mycket jobb som måste göras i dom frågorna. Det kanske är något som jag kan göra när ni är lite äldre". "Och förresten, ibland kastar ju ni mat också även fast jag är eran mamma".

Va f-n är det för j-la svar. USCH, vilket dåligt svar!!! Men jag kom inte på något annat och försökte hitta på någon ursäkt.

Jag står ju här i ett vägskäl och är inte riktigt på det klara med vad jag har för visioner eller vad jag ska göra för "karriär" och varför kommer jag med bortförklaringar för att engagera mig i frågor som jag egentligen brinner för och känner att det skulle kunna finnas lösningar på. Försöker påverka mina barn att göra skillnad, vara med och påverka, att en person kan göra skillnad och så gör jag inget själv. Vilket hyckleri!!

Hmmm...vet inte riktigt hur jag ska kunna komma vidare i denna fråga....Help, någon?!