Mamascorner

Leendeterapin fungerar.

Fick ett tips av Jeanette att hon läst att man kan sätta en penna över mungiporna och bita ihop för att tvinga fram ett leende på morgonen.  När man gör det så sätter det igång några signalsubstanser så att man börjar le på riktigt och man känner sig gladare. Har inte provat det där med pennan men jag har börjat med att le det första jag gör på morgonen och det verkar som att det hjälper.

Har försökt med lite fler saker för att försöka bli lite mer harmonisk.
Jag har satt upp en skärmsläckare med foton som vi tagit under dom senaste 2 åren. Varje gång den går igång och jag ser på alla bilderna och kommer ihåg allt roligt som vi gjort med familj och vänner så ler jag och glädjen sitter i under en lång stund.

Att inte stressa efter schema/tider och att exempelvis kunna sitta och lyssna på barnen utan att jag önskat att dom kunde komma till poängen lite snabbare är så oerhört skönt. Deras små utsagor om vad som hänt på skolan och allt roligt som dom varit med om på dagen gör så att man ler när man ser hur glada och entusiastiska dom är.

Har tagit lite tid till att bara fjanta mig genom att hålla på med olika appar som faktiskt är jätteroliga. Har fixat roliga fotoappar till mobilen och gjorde ett roligt klipp med en fuldans (efter att jag skrattat en lång stund till systersonens klipp på FB).

http://fuldans.se/?v=eafwmtrnbi

Försökt att laga god och rolig mat och inte bara så snabbt som möjligt. Jag har ju massor med recept och ett system för att kunna göra nyttig och god mat på 30 min. Jag har ett så stort underlag så att jag skulle kunna göra en egen kokbok men glädjen i att laga mat har ju helt försvunnit när huvudmålet bara är att allt ska vara klart på 30 min. Denna vecka har jag ägnat mig åt att laga mat som tar tid och som behöver smakas av och tillagas med kärlek och som inte kanske är så supernyttig. Nu känns det roligt att laga mat och det är också roligt att det har uppskattats jättemycket av Goran och barnen.

Spotify är igång nästan hela tiden när jag är hemma själv. Jag har betat igenom topplistorna, en del kompisars spellistor och en del gamla godingar. Det är ju helt otroligt hur mycket energi man får från musik och att kunna "shake:ca" lite till det.

Crosstrainern används flitigt av oss alla. Orkar inte köra riktigt hårt på den ännu men jag kör ca 40 min varje dag och det ger massor med positiv energi.

Alla dessa saker gör så att allt blir så mycket roligare och jag känner mig mycket gladare och faktiskt yngre :-)

Har fortfarande en del grejer att jobba vidare med. En sak är att inte vara så strikt mot barnen eller psyka ur när dom inte lyssnar eller inte uppfyller mina förväntningar på hur saker och ting ska vara. 
En av dom värsta saker som jag vet det är när dom bråkar med varandra eller säger emot mig. Det är helt oacceptabelt och det fungerar i regel ganska bra förutom när det kommer folk hem, då börjar det bli tjafs och dramor speciellt mellan Lucas och Emilia som jag går i taket för. 
En annan sak det är om dom blir enkelriktade och börja fixera sig vid något och tjafsa eller gnälla istället för att vara flexibla. Exempel här är om dom vill sitta på någon specifik plats, vill ha på sig något specifikt plagg etc. Det är något som jag bara inte klarar av och börjar ha diskussioner som "är detta verkligen viktigt, NEJ!! det är det inte"

Jag måste försöka påminna mig hela tiden om att barnen är jättesnälla, omtänksamma, så supersnälla mot alla småbarn, duktiga i skolan, har hand om sina kaniner, tycker det är roligt att prova på nya saker etc etc.  Pratade med Emilias fröken och hon sa att hon var så snäll och duktig och att hon är lite otålig då det går lite långsamt i klassen nu i början på terminen och jag kände direkt att jag tittade och blängde lite på Emilia. Fröken såg min reaktion och pratade snällt med mig och sa att "hon är ju  bara 8 och detta är sånt som dom kommer att jobba med i skolan".

Ja, hon är ju bara 8. Jag har ju satt så otroligt sjuka krav på att hon ska ha självdisciplin och kontroll över sina känslor och undrat varför hon inte är lika lugn som sin bror. Han har ju också sina sidor men han är otroligt lugn. Jämför man men hennes jämnåriga kompisar som gråter, gnäller, skriker, bråkar, och har attityd och har sig så känner jag att jag måste släppa kraven på henne. Måste försöka jobba bort imagen om att det är mig föräldrarna använder sig av som hot när barnen inte lyssnar. Även fast man kan skratta åt det som en kul grej är det ju ganska hemskt. Jag som egentligen älskar barn och faktiskt ägnar all min tid åt dom ska ju inte behöva ha kompisar som typ är rädda för mig. Barn är ju barn och det är ju deras små egenheter och att dom inte är så inrutade som just gör dom så härliga.

Puh, vilket jobbigt inlägg. Men det viktigaste av detta är att det ger effekt när man jobbar på att vara glad och att man ska njuta av livet istället för att ruta in allt i tider, krav och förväntningar på hur saker ska vara.

Har ni några egna tips på saker som kan göra en glad eller funderingar så skriv gärna dom.