Har ett humör som heter duga. Är som en vildkatt som inte vill bli tämjd. Liksom aldrig nöjd....Inre oro, stressad, sur..Hmmm. Sista tiden har nog varken min man eller barn tyckt att jag är så rolig att leva med.
Nu är jag iallafall långledig över julen och jag känner en inre frid...
Ingen stress och tempot har gått ned avsevärt. Både för mig och för barnen. Det gäller att ta ett djupt andetag. Se det ljusa och positiva i allt man har och bara njuta. MMMMmmmmm. Kan man ha det bättre? Nä, det kan man inte :-)
Ska nu gå och ge min käre make, som sover i soffan, en stor puss och säga lite snällt att det är dags för honom att gå upp och lägga sig. Hälla upp en stor kopp te till mig, hälla i lite honung, tända ett ljus och planera lite införa morgondagens julhandling. Målet för mig imorgon är att inte säga något för att förstöra julstämningen utan bara njuta...
Frid inför jul
2009-12-21 @ 00:05:58Vaknade upp ur en dröm
2009-12-20 @ 23:56:44 Jag lever i en skyddad bubbla och grubblar över ilandsproblem som egentligen inte betyder något. Tittade på "världens konflikter" på svt. Tror att man ibland behöver få vakna upp ur sin dröm och få se inslag över hur människor har det runt om i världen. Det är så skrämmande så att det är svårt att ens förstå att det är verklighet.
Lägger in en länk till SVT play för ett program som jag såg för någon dag sen, del 8 "Världens konflikter". Varnar dock känsliga tittare för bilderna de visar.
http://svtplay.se/v/1816661/infor_uganda
Fick lite tips om vad man skulle kunna göra och en länk skickad till mig på FB för läkare utan gränser.
http://www.lakareutangranser.se/About-MSF/
Nu när jag har jullov ska jag ägna lite tid åt att läsa in mig lite på hur lilla jag kan hjälpa dessa organisationer med deras arbete.
Lägger även in en länk till
http://www.amnesty.se/
Har ni lite tips om intressanta sidor/organisationer eller vad man kan göra
så skriv gärna era kommentarer.
Lägger in en länk till SVT play för ett program som jag såg för någon dag sen, del 8 "Världens konflikter". Varnar dock känsliga tittare för bilderna de visar.
http://svtplay.se/v/1816661/infor_uganda
Fick lite tips om vad man skulle kunna göra och en länk skickad till mig på FB för läkare utan gränser.
http://www.lakareutangranser.se/About-MSF/
Nu när jag har jullov ska jag ägna lite tid åt att läsa in mig lite på hur lilla jag kan hjälpa dessa organisationer med deras arbete.
Lägger även in en länk till
http://www.amnesty.se/
Har ni lite tips om intressanta sidor/organisationer eller vad man kan göra
så skriv gärna era kommentarer.
Rollerbabies
2009-12-08 @ 23:54:44 Roligt klipp. Tycker dock inte att man bör köpa vatten på flaska :-)
Dansavslutning
2009-12-08 @ 23:33:43 Idag hade Emilia dansavslutning. Farmor och farfar var också med för att titta. Barnen fick köra igenom alla de danser som de lärt sig under terminen. Favoritnumret för mig var ett litet Michael Jackson nummer som jag inte haft någon aning om att de hade kört. Det var superroligt :-)
Deras tränare Kamelia är jättegullig och jättego' och det är så roligt när barnen får så bra ledare och förebilder när de är så små. Vi önskade henne God Jul och gav henne en liten blomma.
Tyvärr så verkar det inte som att Emilia vill anmäla sig till någon ny danskurs för nästa termin. Hon vill börja simma istället. Hon har tjatat om detta i nästan två år nu och jag har verkligen dragit mig för detta för jag tycker inte att tiderna för simträningarna passar med jobbet. Det är svårt att pussla ihop aktiviteterna och få alla barnens träningstider att passa med jobbet. Jag får göra ett nytt försök och ska kolla upp om de har bättre tider nu när hon är lite äldre.
Deras tränare Kamelia är jättegullig och jättego' och det är så roligt när barnen får så bra ledare och förebilder när de är så små. Vi önskade henne God Jul och gav henne en liten blomma.
Tyvärr så verkar det inte som att Emilia vill anmäla sig till någon ny danskurs för nästa termin. Hon vill börja simma istället. Hon har tjatat om detta i nästan två år nu och jag har verkligen dragit mig för detta för jag tycker inte att tiderna för simträningarna passar med jobbet. Det är svårt att pussla ihop aktiviteterna och få alla barnens träningstider att passa med jobbet. Jag får göra ett nytt försök och ska kolla upp om de har bättre tider nu när hon är lite äldre.
Julstämning
2009-12-07 @ 20:13:55 ~~Snart är det jul, här i vårt hus, julen är kommen hopp falalala~~~~
Alla längtar till julen. Julhandel, planering om vart man ska vara, julbak etc allt som hör julen till.
Jag gillar inte julen men jag har försökt att falla in i ledet och försöker vara med och bevara de jultraditionerna som vi har för barnens skull. De älskar julen. Min man gillar också julen. Men jag har svårt att se det fina i julen när allt bara handlar om kommersialism. Vi är vanliga medelsvensson med hus, bil, barn och vi saknar liksom inget därför blir det så konstigt när man ska handla massor med saker till jul när man redan har så mycket. Det är svårt att sitta och njuta av julen med gott samvete när man vet hur det ser ut i andra familjer som kanske har det jobbigt, är ensamma, fattiga eller utsatta. Även det som händer i andra delar av världen där det finns så mycket elände eller krig gör att det bara blir extra jobbigt ju närmare jul man kommer. Hur hittar man en balans här? Hur jag än försöker hålla mig så kommer det ut en kommentar lite då och då som barnen hör som gör så att jag förstör julstämningen.
Vet inte om det är andra saker som ligger bakom mitt beteende men jag förstår liksom inte varför jag aldrig fastnat för julen. Varför sitter jag varje år och ifrågasätter varför man måste ha sill, potatis, skinka och köttbullar eller att man ska pynta eller byta gardiner etc? Det har liksom inte klickat för mig men jag gör gärna detta för barnen och för min omgivnings skull. När det gäller julklappar så tycker jag inte om att få något om inte det handlar om att få en teckning av barnen eller något sånt som de pysslat. Jag får liksom dåligt samvete. Att ge däremot, det tycker jag om. Speciellt om jag hittat något som jag tycker passar den personen alldeles perfekt, så lite av julen kanske jag ändå gillar.
Tittade på barnens önskelista och längst ned ser jag att de skrivit att de önskat sig en bra jul. Jag tror att de är så pass gamla så att de förstår att detta liksom inte är min grej och de förstår inte riktigt mina signaler när jag ena stunden säger att de ska skriva en önskelista till tomten när jag i nästa stund klagar om att allt bara handlar om att få grejer och att det inte är någon som tänker på varför man firar jul längre. Känns det inte som att julen inte liksom har någon mening längre? För min del skulle isåfall meningen med julen vara att sitta och vara ledig och ha tid med familjen och träffa släkten. Försöka hjälpa någon annan med människa eller försöka skänka lite extra under denna tid till de som bättre behöver det. http://www.unicef.se/stod-oss/gavoshop
Vad betyder julen för er??
Alla längtar till julen. Julhandel, planering om vart man ska vara, julbak etc allt som hör julen till.
Jag gillar inte julen men jag har försökt att falla in i ledet och försöker vara med och bevara de jultraditionerna som vi har för barnens skull. De älskar julen. Min man gillar också julen. Men jag har svårt att se det fina i julen när allt bara handlar om kommersialism. Vi är vanliga medelsvensson med hus, bil, barn och vi saknar liksom inget därför blir det så konstigt när man ska handla massor med saker till jul när man redan har så mycket. Det är svårt att sitta och njuta av julen med gott samvete när man vet hur det ser ut i andra familjer som kanske har det jobbigt, är ensamma, fattiga eller utsatta. Även det som händer i andra delar av världen där det finns så mycket elände eller krig gör att det bara blir extra jobbigt ju närmare jul man kommer. Hur hittar man en balans här? Hur jag än försöker hålla mig så kommer det ut en kommentar lite då och då som barnen hör som gör så att jag förstör julstämningen.
Vet inte om det är andra saker som ligger bakom mitt beteende men jag förstår liksom inte varför jag aldrig fastnat för julen. Varför sitter jag varje år och ifrågasätter varför man måste ha sill, potatis, skinka och köttbullar eller att man ska pynta eller byta gardiner etc? Det har liksom inte klickat för mig men jag gör gärna detta för barnen och för min omgivnings skull. När det gäller julklappar så tycker jag inte om att få något om inte det handlar om att få en teckning av barnen eller något sånt som de pysslat. Jag får liksom dåligt samvete. Att ge däremot, det tycker jag om. Speciellt om jag hittat något som jag tycker passar den personen alldeles perfekt, så lite av julen kanske jag ändå gillar.
Tittade på barnens önskelista och längst ned ser jag att de skrivit att de önskat sig en bra jul. Jag tror att de är så pass gamla så att de förstår att detta liksom inte är min grej och de förstår inte riktigt mina signaler när jag ena stunden säger att de ska skriva en önskelista till tomten när jag i nästa stund klagar om att allt bara handlar om att få grejer och att det inte är någon som tänker på varför man firar jul längre. Känns det inte som att julen inte liksom har någon mening längre? För min del skulle isåfall meningen med julen vara att sitta och vara ledig och ha tid med familjen och träffa släkten. Försöka hjälpa någon annan med människa eller försöka skänka lite extra under denna tid till de som bättre behöver det. http://www.unicef.se/stod-oss/gavoshop
Vad betyder julen för er??
Softar söndag
2009-12-06 @ 23:57:40Alltid lika uppskattat att få sovmorgon. Mys frukost med familjen för att sen skjutsa iväg Lucas till hans träningsläger med Taekwondon. Tyvärr fick inga föräldrar vara med, sånt gillar inte jag. Tycker att det är självklart att föräldrar ska kunna få vara med att titta så länge man inte stör eller tar barnens uppmärksamhet. Detta är något som jag kommer ta upp på avslutningen med ledarna. Tydligen är det föräldrar som inte kan hålla sig från att prata med varandra samt stör och försöker få kontakt med barnen under träningen och ledarna verkar inte kunna gå fram till dessa individer och säga att nu får ni faktiskt lämna lokalen för att ni stör. Istället så har de satt en regel att inga får vara där inne under träningen och det tycker jag är mycket fegt. Alla dessa kollektiva straff som delas ut för att man inte vågar stå upp och säga att : Tyvärr, eftersom DU inte respektera uppsatta regler så ber vi DIG att lämna lokalen.
Jag lämnade Lucas, stack iväg och julhandlade lite och efter det så tränade jag. Jippe, äntligen. Min stackars otränade kropp fick dock ganska mycket stryk eftersom jag fortfarande har svårt att lätta på vikterna när jag kör. Vill inte acceptera att jag för tillfället är ursvag, gammal i kroppen och sååå otränad och efter träningen känner jag mig öm men ändå superpigg. Vilket upplyft. Klar i skallen. Oron i kroppen är som bortblåst. Värken i rygg och armar har försvunnit. Måste börja få rutin på detta. Vilken mirakelkur!!
Emilia, hon var på kalas hos hennes lilla bästis, Stella, så jag och Lucas åkte dit efter träningen för att gratta stora tjejen samt för att stanna och småprata lite. Ungarna hade haft fullt ös och Stella verkade mycket nöjd. Emilia sa att hon hade haft en hel underbar dag och det är så roligt att få höra. Efter en stund åkte jag och Emilia hem medans Lucas fick hänga en stund med Joshua och Johan för att spela lite fotboll.
Kvällen avslutades med läxläsning, städning och sen middag kombinerat med filmtajm. Year One med Jack Black. Lite halv B och barnen hade lite svårt att hänga med eftersom det var kopplat till bibliska händelser. Men jag måste nog ändå säga att Jack Black och denna lilla talang Michael Cera (från Juno och Superbad) underhöll oss allihopa.
Goran och jag fortsatte sen kvällen med mera TV, Paradise Hotel, I know. Helt sjukt men jag är helt fast. Måste följa detta slaviskt. Så sjukt mycket intriger och konstiga människor som ställer upp. Jag kan bara inte låta bli att kolla..
Fööör att slutligen kolla på The Pursuit of Happiness. Oerhört gripande film som ni bara måste se. Handlar om en man som är ensamstående med barn som kämpar för att bli något. Will Smiths son Jaden Smith är också verkligen jättebra i denna film. Vi lär nog få se mer av honom tror jag.
En typisk softarsöndag i vårat hushåll med TV:n i centrum från kl 18 och framåt. Bra eller dåligt?? 
Vilken vecka :-)
2009-12-05 @ 23:25:09 Denna vecka har varit otroligt känsloladdad för mig. Upp och ner. Bråk, Glädje, Ledsen, Skratt...
Orsak:
Efter 18 år i ett förhållande får man räkna med en del upp och nedgångar. Just nu har jag haft en liten svacka. Jag håller på att bearbeta massor med frågor gällande allt...är det så här det ska vara resten av livet....det finns ingen spänning, ingen romantik i mitt liv...ansvaret med barnen måste delas upp mer...jag och min man pratar knappt med varandra...vi är som värsta pensionärsparet... Tror att allt detta beror på det som jag kommer skriva mer om under längre ned än på min stackars man. Han är den som får utstå med alla dessa humörsvängningar.
Företaget som jag jobbar på har gått ut med att de ska dra ned på antal anställda. De har gått ut med att man frivilligt kan ansöka om att sluta och de erbjuder ett väldigt bra avgångsvederlag.
Jag trivs jättebra på mitt jobb. Jag älskar det och mina kollegor är helt underbara människor. Alla är så duktiga och ambitiösa och vi ger verkligen 110 % när vi jobbar och jag har liksom växt fast i företaget under de här 15 åren. Företaget har under åren hjälpt mig att utvecklas och jag har kännt mig oerhört lojal till det. Jag verkligen lever för mitt jobb, men detta är inte alltid bra. Det är svårt att hitta en balans mellan arbete och fritid och tyvärr har det fått i många, många fall fått gå ut över min familj. Jag har liksom inte blivit så rolig att leva med. Har liksom aldrig tid eller ork att göra annat än jobba eller tänka på jobbet. Jag har ändå inte velat söka mig bort eftersom att jag verkligen älskar mitt jobb och varje dag bjuder på nya utmaningar. Men i och med detta "frivillighets paket" så serveras det ju enorm möjlighet för mig att kunna få tid för mig själv och förverkliga mig själv och försöka kunna få tillbaka lite energi samt få loss lite extraenergi som jag kan dela med mig av till min familj. Jag ansökte om detta under en omgång tidigare men fick då inte det. Nu i denna omgång står företaget inför att försöka få loss ca 800-1000 tjänster och nu gjorde jag ett nytt försök för chansen att få det nu måste ju vara större. Och denna gång fick jag det!!
Jag har sen jag fått beskedet i tisdags vänt ut och in på mig själv. Är det verkligen detta jag vill? Har pratat med flera kollegor och chefer runt om i organisationen som tycker att det är väldigt synd att jag slutar och de vill ju gärna att jag är kvar och jag tror innerst inne att de gärna skulle velat ha mig kvar. Då kommer alla känslorna upp igen, de känslor som hållt mig kvar i företaget under alla dessa år, och jag känner en sån enorm saknad redan nu, fast jag inte ens har skrivit på papperena ännu. Jag har då börjat att försöka gå tillbaka till varför jag sökte detta från början. Detta är en hjälp att bryta mig loss och bli självständig. En enorm möjlighet som erbjuds för mig att egentligen kunna göra precis vad jag vill. Jag kan fortsätta att studera, åka utomlands med barnen i några månader, titta på en del affärsideer som vi lagt åt sidan pga av att jag inte haft någon extra energi för att ägna mig åt sånt. Ingen direkt plan finns ännu och det är därför jag liksom vänt ut och in på hela mitt liv, därav alla konstiga frågor till min man om hur våra fortsatta 50 år kommer att se ut. Han säger inte så mycket. han hoppas väl att jag bara ska sluta hålla på. Jag menar, vad ska han säga egentligen?
Drömscenario:
-Jag har en plan för våra fortsatta år. Jag har lagt upp planen i 10 års etapper. För varje 10 år etapp har jag lagt upp ett antal milstolpar som vi ska uppnå och dessa milstolpar är det tänkt att vi gemensamt ska ha kommit överens om. Låter detta bra?
Yeah right.. jag vet inte varför jag liksom ändå håller på att fråga om sånt, Men men, det är iallafall orsaken till det som lett till så mycket bråk och tjafs (från min sida) under denna vecka.
I torsdag kände jag att jag var 100 % säker och ska skriva på avtalet och från och med 30 juni står jag på mina egna ben. Vad jag ska göra och mina fortsatta planer blir ju en alldeles utmärkt sak att blogga om :-) Eller vad tycker ni?
I fredags var jag på heldagsseminarie tillsammans med hela våran Processteknikssektion (ca 100 pers) och det var jättekul. Det är så roligt att få göra såna avbrott och bara få tid till att ta till sig av alla andras erfarenheter samt att få möjlighet att få dela med sig av sina till andra. Senare på kvällen var jag på firmafest. Kul!! Mellan 1000-1200 pers.
Jag hade hittat en skitsnygg klänning vilket jag tycker är väldigt viktigt eftersom att jag verkar ha kommit in i någon medelålderskris...jag vill inte känna mig gammal, och jag kände verkligen för att parta. Det var lite segt i början då det var mycket folk, mingel, ståbord och mina höga klackar gjorde sig påminda när mina stackars fötter bad om att få en liten paus. Där vart det återigen mycket prat med massor med människor runt om i organisationen om frivillighetspaketet. Jaha, ska du verkligen tacka ja....Va fick du det?....Vad ska du göra nu då?....ohh va roligt för dig....och jag pratade med hur många människor som helst igår och återigen så kommer dessa känslor som visar hur starkt jag känner för alla och allt det här.
Idag lördag vart det en softardag. Hela familjen åkte iväg för att hämta bilen från verkstaden och sen gav vi oss ut i julhandeln. Jag pallade bara 3 timmar sen gav jag upp. Har kännt mig låg efter festen igår. Låg och sentimental. Min man försökte prata med mig och sa att jag inte borde skriva på papperet om det inte känns bra. Men jag har ju bestämt mig. Måste bara försöka bearbeta alla känslor som jag har. Innerst inne är jag ju jätteglad också. Tror att det kommer att ta en stund innan svängningarna planar ut. Det är bara att tuffa på och tänka framåt.
Orsak:
Efter 18 år i ett förhållande får man räkna med en del upp och nedgångar. Just nu har jag haft en liten svacka. Jag håller på att bearbeta massor med frågor gällande allt...är det så här det ska vara resten av livet....det finns ingen spänning, ingen romantik i mitt liv...ansvaret med barnen måste delas upp mer...jag och min man pratar knappt med varandra...vi är som värsta pensionärsparet... Tror att allt detta beror på det som jag kommer skriva mer om under längre ned än på min stackars man. Han är den som får utstå med alla dessa humörsvängningar.
Företaget som jag jobbar på har gått ut med att de ska dra ned på antal anställda. De har gått ut med att man frivilligt kan ansöka om att sluta och de erbjuder ett väldigt bra avgångsvederlag.
Jag trivs jättebra på mitt jobb. Jag älskar det och mina kollegor är helt underbara människor. Alla är så duktiga och ambitiösa och vi ger verkligen 110 % när vi jobbar och jag har liksom växt fast i företaget under de här 15 åren. Företaget har under åren hjälpt mig att utvecklas och jag har kännt mig oerhört lojal till det. Jag verkligen lever för mitt jobb, men detta är inte alltid bra. Det är svårt att hitta en balans mellan arbete och fritid och tyvärr har det fått i många, många fall fått gå ut över min familj. Jag har liksom inte blivit så rolig att leva med. Har liksom aldrig tid eller ork att göra annat än jobba eller tänka på jobbet. Jag har ändå inte velat söka mig bort eftersom att jag verkligen älskar mitt jobb och varje dag bjuder på nya utmaningar. Men i och med detta "frivillighets paket" så serveras det ju enorm möjlighet för mig att kunna få tid för mig själv och förverkliga mig själv och försöka kunna få tillbaka lite energi samt få loss lite extraenergi som jag kan dela med mig av till min familj. Jag ansökte om detta under en omgång tidigare men fick då inte det. Nu i denna omgång står företaget inför att försöka få loss ca 800-1000 tjänster och nu gjorde jag ett nytt försök för chansen att få det nu måste ju vara större. Och denna gång fick jag det!!
Jag har sen jag fått beskedet i tisdags vänt ut och in på mig själv. Är det verkligen detta jag vill? Har pratat med flera kollegor och chefer runt om i organisationen som tycker att det är väldigt synd att jag slutar och de vill ju gärna att jag är kvar och jag tror innerst inne att de gärna skulle velat ha mig kvar. Då kommer alla känslorna upp igen, de känslor som hållt mig kvar i företaget under alla dessa år, och jag känner en sån enorm saknad redan nu, fast jag inte ens har skrivit på papperena ännu. Jag har då börjat att försöka gå tillbaka till varför jag sökte detta från början. Detta är en hjälp att bryta mig loss och bli självständig. En enorm möjlighet som erbjuds för mig att egentligen kunna göra precis vad jag vill. Jag kan fortsätta att studera, åka utomlands med barnen i några månader, titta på en del affärsideer som vi lagt åt sidan pga av att jag inte haft någon extra energi för att ägna mig åt sånt. Ingen direkt plan finns ännu och det är därför jag liksom vänt ut och in på hela mitt liv, därav alla konstiga frågor till min man om hur våra fortsatta 50 år kommer att se ut. Han säger inte så mycket. han hoppas väl att jag bara ska sluta hålla på. Jag menar, vad ska han säga egentligen?
Drömscenario:
-Jag har en plan för våra fortsatta år. Jag har lagt upp planen i 10 års etapper. För varje 10 år etapp har jag lagt upp ett antal milstolpar som vi ska uppnå och dessa milstolpar är det tänkt att vi gemensamt ska ha kommit överens om. Låter detta bra?
Yeah right.. jag vet inte varför jag liksom ändå håller på att fråga om sånt, Men men, det är iallafall orsaken till det som lett till så mycket bråk och tjafs (från min sida) under denna vecka.
I torsdag kände jag att jag var 100 % säker och ska skriva på avtalet och från och med 30 juni står jag på mina egna ben. Vad jag ska göra och mina fortsatta planer blir ju en alldeles utmärkt sak att blogga om :-) Eller vad tycker ni?
I fredags var jag på heldagsseminarie tillsammans med hela våran Processteknikssektion (ca 100 pers) och det var jättekul. Det är så roligt att få göra såna avbrott och bara få tid till att ta till sig av alla andras erfarenheter samt att få möjlighet att få dela med sig av sina till andra. Senare på kvällen var jag på firmafest. Kul!! Mellan 1000-1200 pers.
Jag hade hittat en skitsnygg klänning vilket jag tycker är väldigt viktigt eftersom att jag verkar ha kommit in i någon medelålderskris...jag vill inte känna mig gammal, och jag kände verkligen för att parta. Det var lite segt i början då det var mycket folk, mingel, ståbord och mina höga klackar gjorde sig påminda när mina stackars fötter bad om att få en liten paus. Där vart det återigen mycket prat med massor med människor runt om i organisationen om frivillighetspaketet. Jaha, ska du verkligen tacka ja....Va fick du det?....Vad ska du göra nu då?....ohh va roligt för dig....och jag pratade med hur många människor som helst igår och återigen så kommer dessa känslor som visar hur starkt jag känner för alla och allt det här.
Idag lördag vart det en softardag. Hela familjen åkte iväg för att hämta bilen från verkstaden och sen gav vi oss ut i julhandeln. Jag pallade bara 3 timmar sen gav jag upp. Har kännt mig låg efter festen igår. Låg och sentimental. Min man försökte prata med mig och sa att jag inte borde skriva på papperet om det inte känns bra. Men jag har ju bestämt mig. Måste bara försöka bearbeta alla känslor som jag har. Innerst inne är jag ju jätteglad också. Tror att det kommer att ta en stund innan svängningarna planar ut. Det är bara att tuffa på och tänka framåt.
