Mamascorner

Hade en ganska intressant diskussion idag. Vi fick en fråga om vi ville prova på Botox och Restylan för ett schysst pris. Detta väcker ganska mycket tankar inom en och i detta läge märks det hur olika man är många av de människor som man har runt sig. Mitt svar vart lite konstigt.."öhh, nej tack. Vi är vanliga människor. Vi ser inte riktigt varför man ska ta sånt". Va f-n är det för svar.. Men vad ska man säga?

Självklart finns det massor med saker som man skulle vilja fixa till hos en själv om man hade obegränsat med pengar men någonstans finns fortfarande ens värderingar djupt rotade i en att Jag är Jag. Jag duger som jag är och om jag tex har en liten bilring så från jag väl träna eller leva med det. Är det så att jag tycker att min näsa är för stor får jag jobba med mitt självförtroende lite mer eller så får jag kanske kompensera det genom att kanske vara lite extra snygg i håret eller visa lite mer personlighet istället. Eftersom jag anser mig att vara en helt frisk människa med inget speciellt att klaga över, jag har medicinska besvär så tycker jag inte att det är relevant för mig att gå in och göra några ingrepp. Ibland kan man ju bli lockad när man ser att andra fixat större bröst, fixat magen eller gjort större läppar för oftast blir det ju jädrigt snyggt. Men vad skulle hända om jag nu skulle göra det. Jag skulle ju inte ens kunna gå till jobbet. Hur ska någon ens kunna ta en på allvar om jag en dag står där och ser ut som jag gör nu och nästa dag står där med fylliga läppar och superslät hy samtidigt som jag står och försöker redovisa resultat för kvartal 4 eller presenterar en strategi för förbättringsarbete för de kommande tre åren. Jag skulle nog bara må ännu sämre då och känna att det bara står i pannan att jag tycker att jag är ful och jag vill att folk ska se mig för något som jag inte är.

Vad skulle jag säga till mina barn när de växer upp och kanske hamnar i en tonårskris där de stirrar sig blinda på massor med smågrejer på sig själva som de helt plötsligt upptäckt att de inte är nöjda med. Ska jag säga: Men lilla gumman..var inte ledsen. Mamma och pappa köper nya bröst till dig eller vi följer med dig så ska vi fixa till så att du får fylligare läppar så att du kan se ut som alla som du ser på i tidningarna. Jag förstår att du tycker att du är ful för det är du. Eller ska man försöka hjälpa de med att bygga en självkänsla med att få de att göra det bästa med det de har??

Denna fråga är inte så lätt och det är inte så lätt att veta hur man ska svara på såna frågor. Ibland känns det som att man ser saker och ting från ett annat perspektiv. Varför är yta så viktigt? Varför är det de som fixar till en schysst yta som kanske blir framgångsrika eller blir bättre bemött av främmande männsikor. Är det så viktigt att man uppmärksammas för att man är sååå snygg. Och nu vet jag vad ni kommer säga. Det är bara fula människor eller människor som inte har råd att göra något som reagerar så här. Kanske är det så. Jag har pengarna, men tycker faktiskt att det inte är så viktigt. Jag känner mig inte särskilt ful, gör jag i ordning mig med lite smink så tycker jag nog att jag ser ganska bra ut. Men som sagt skönheten sitter ju i betraktarens ögon. 

Nu kanske personen i fråga tar illa upp över att jag tar upp detta men jag tycker att det är en sån intressant fråga för det är verkligen så uppenbart på att man ser på saker på så olika sätt. Jag hoppas att personen i fråga vet att jag inte riktar detta till den utan att det verkligen är en intressant fråga. Hur tycker ni andra??
Skulle ni fixa till lite grejer som ni egentligen inte har några medicinska besvär över om ni fick möjligheten, tex genom att få ett jädrigt bra pris eller tom gratis? Vad har ni för funderingar över hur man ska hantera detta med att bygga ens egna barns självförtroende isåfall?

Får se hur länge man kommer tycka så här. Jag är ju bara människa och allt fler runt omkring har gjort eller ska göra olika sorters ingrepp. Jag kanske till slut ändå sitter här om 5 år i en 40 års kris, med helt underbart fylliga läppar, en persikoslät hy men en inre frid och känner mig absolutely fabulous!